Reumatoid Artrit

Reumatoid artrit (RA) är en autoimmun sjukdom karakteriserad av kronisk ledinflammation. Sjukdomen är betydligt vanligare hos kvinnor än män. Vanliga tecken och symptom är ledsmärtor, ömhet, rodnad, värmeökning, svullnad, stelhet och vid otillräcklig behandling deformitet av leder. RA påverkar vanligtvis både större och mindre leder där konstant inflammation kan resultera i stora skador i brosk och närliggande ben, senor, blodkärl och till sist destruktion av leden. I vissa fall kan extraartikulära manifestationer uppstå, dvs. att även andra organ än lederna drabbas.

Under de senaste årtiondena har behandlingen av RA blivit mer aggressiv och detta har bidragit till bättre bibehållen funktion och lindrigare ledskada hos patienterna. Trots dessa framsteg har behandlingsmöjligheterna inte alltid fyllt RA-patienternas behov av effektiv och säker behandling utan problem med otillräcklig effekt, toleranssvårigheter och ökad infektionsbenägenhet kvarstår i många fall.

De senaste vårdriktlinjerna från the European League Against Rheumatism (EULAR, 2022) rekommenderar för medel- och högaktiv RA en behandling med konventionella sjukdomsmodifierande antireumatiska läkemedel (conventional synthetic Disease Modifying Anti-Rheumatic Drugs, csDMARDs) såsom metotrexat (MTX). Därutöver kan kortikosteroider (kortison) användas initialt och periodvis under intensifierade förhållanden, vanligtvis i tablettform. Vid sämre prognos eller vid otillräcklig effekt brukar behandlingen kompletteras med en biologisk DMARD (bDMARD) som blockerar proinflammatoriska signalprotein såsom tumörnekrosfaktor alfa (TNF-α) eller så prövas en annan csDMARD. I ett senare skede aktualiseras behandling med målinriktade syntetiska DMARDs (tsDMARDs) som Janus Kinase (JAK)-hämmare. Liknande behandlingsstrategier används även vid behandling av andra reumatiska sjukdomar.